HONUNG EN LITEN GRUNDKURS I HUR HONUNG BLIR TILL.

Bisamhället består av en drottning, drönare(hannar), arbetsbin, puppor, larver och ägg.
Honung är i lagtexter skyddat och får endast användas av namnet honung om den produkt som härstammar från blomsternektar och andra söta safter bin kan finna på levande växter. Och har bearbetats av bin och lagrats i deras vaxkakor.
Bina gör honung av tre olika slags söta växtsafter:
Blomsternektar bildas i blommor. Den innehåller sockerararterna fruktsocker (fruktos), druvsocker (glukos) och rörsocker (sackaros) och även en del mineralämmnen, proteiner och aminosyror. Honungens smak blir olika beroende på närområdets flora. Så även storlek på skörd.
Utsvettning av nektar kommer från vissa växter till exempel körsbär och hos några baljväxter där bina kan samla upp detta.
Honungsdagg I denna dagg finns mycket socker. Bladlöss och vissa insekter suger saft från levande växter. De sticker in sugröret i växten tills de genomborrar väggen. Det läcker då även ut nektar bredvid och bina kommer gärna och tar för sig av detta som kallas honungsdagg.
Nektarn tar dragbiet(arbetsbiet ute på fält) med sig hem och han ger detta till ett ambi (arbetsbi som tar hand om larver och nektar i kupan).
Ambiet börjar invertera nektarn som det heter genom att  låta nektarn löpa ut ur munnen och bilda en droppe på dess mundelar för att sedan åka in igen. I detta skede dunstar vatten bort ned till 20%, och ämnen som hämmar tillväxten av bakterier och svamp tillsätts. Något som förhindrar detta och som tillverkas i biets mun är väteperoxid. Även dåliga partiklar som kan förstöra honungen rensas bort. Nu lämnar biet över den bearbetade nektarn som blivit honung till andra bin som lägger ner detta i celler.
För att under ett par dagar ligga där så att vattenhalten går ner till ca 16%, detta görs genom att bina fläktar med sina vingar. Sedan förseglas cellen med ett vaxlock som är så vattentätt att honungen kan hålla sin låga vattenhalt vintern igenom. Den låga vattenhalten i honungen förhindrar jäsning. 
För bina är det mycket viktigt att reglera luftfuktighet då honungen är hygroskopisk dvs att den avger vatten i torr luft och suger upp vattenånga från fuktig luft. Detta sköter bina både natt och dag för att förhindra jäsning.
Fruktsocker är mycket lättlösligt i vatten, medan druvsocker är svårare. Om honungen består av nästan rent socker är den vit eller svagt gulaktig och lösrinnande.
Oftast smakar honung från enskilda biodlare annorlunda än den man köper i affären för att stora uppköpare ofta blandar ihop all honung de köper in som sedan går i burkar till affärer.
Köper du av en privat biodlare kan smaken vara ren och lite olika beroende på säsong och blommning.
Vissa använder kemiska medel för att driva bort bina från de lådor som skall skattas (skörd av honung). Tex mandelolja, karbolsyra och propionsyre-anhydrid detta kan medföra att det blir en bismak i honungen. Vi använder oss ej av denna metod.
Bina får själva ta hand om nektarn och bearbeta denna tills ramarna och kupan är full av honung. Då tar vi en del av honungen och lämnar kvar honung så att bina själva klarar sig. När honungen är klar så finns en process för att förhindra att den jäser och att den hygroskopiska processen avtar så att vattenhalten i honungen förblir låg för lång hållbarhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *